Språkpolisen

En bekant frågade mig ifall vi låter eleverna säger "lippis" eller använder något annat ord. Eleverna använder många olika ord för huvudbonaden men de senaste veckorna har jag faktiskt vant mig vid att säga keps. Jag har aldrig förr använt ordet, men efter att man använt det tjugo gånger per dag de senaste veckorna börjar det fastna... Man kan alltså vänja sig. Eleverna säger vad de vill men nuförtiden säger jag keps då jag pratar med eleverna. Eller skärmmössa. Hahha. Jag är långt ifrån perfekt. Men jag försöker. Numera har jag dessutom min egen privata språkpolis, T, som rättar mig då jag säger eller skriver fel.

En av de största utmaningarna som lärare (utöver att låta bli att tänka på jobbet på lördagar) är att ge eleverna chansen att utveckla ett rikt och mångsidigt språk och ordförråd. Det är något som jag märkt att tar en allt större plats i klassrummet. Barn vet inte vad svenska ord betyder. Benämningssvårigheter är väldigt vanliga. De kanske kan det på något annat språk men eftersom vi är en svensk skola är det viktigt att de lär sig just den svenska de behöver för de kommande skolåren. Försöker dagligen tänka på vilka ord jag använder och att vara konsekvent med att använda ett rikt och varierande språk. Tyvärr fastnar rollen också utanför jobbet ibland, vilket gör att jag stör mig på vissa grejer.

Barn som ej har någon svensk språkmodell hemma är berättigade till att göra fel. Något som jag trots allt inte kan vänja mig vid är vuxna svenskspråkiga människor som använder vissa ord och uttryck fel. Här kommer några exempel:

Skandinavien. Skandinavien består av tre länder: Sverige, Norge och Danmark. Inte Finland. Vi bor inte i Skandinavien trots att många vill räkna oss finländare dit. Vi och Island är med i Norden men inte Skandinavien.

Särskrivning. I engelskan skriver man isär. I svenskan skrivs de flesta orden ihop. Snälla bloggare. Snälla FB-statusuppdaterare. Kolla sidan Bilder i kampen mot särskrivning, så förstår du kanske. Det är inte så svårt. Det är inte blå bärs paj. Det heter blåbärspaj.

Beslut. Beslut fattas. Beslut tas. Beslut görs inte. Man gör inte beslut att sluta med något. Man fattar beslutet att sluta med något. Nu tycker jag att det vore dags för många att fatta beslutet att aldrig mera "göra" ett beslut. Man kan göra ett val, men beslut har alltid fattats och kommer förhoppningsvis alltid att göra det.

Färst. 

- Ja, nu kanske du som inte undervisar i åk 1 eller 2 satte kaffet i halsen!

Färst är faktiskt ett ord. Det finns i SAOL och betyder motsatsen till flest. Jag har flest päron. Du har färst päron. Fastän korrekturen här inte vill godkänna det så är det så. Varje gång jag säger det börjar jag ännu fnittra eftersom det låter så fånigt. Men precis som med kepsen får man väl vänja sig. Visst håller du med om att det åtminstone är mera praktiskt med "jag har färst jordgubbar" än "jag har det minsta antalet jordgubbar"?

Vilka språkliga brister irriterar dig?

Ha ett fint veckoslut!

iPad

Skriver första blogginlägget med min jobbförmån. Jeij. Kan äntligen titulera mig 1b:s lärare. 20 härliga elever och en ivrig lärare som nu ska njuta av veckoslut. Njuter av att bli ompysslad av världens bästa T. 

Ha ett fint veckoslut!

Fenomenet blogg

I skolan där jag jobbar har klassbloggar blivit en aktuell grej och vi lärare har bland annat utrustas med Ipads och träffat lärare från andra skolor som börjat redan senaste år. Så småningom kommer det att dyka upp en blogg för årskursen där jag jobbar som ni såklart gärna också får följa med även om den långt är riktad till elevernas föräldrar och dem själv. Tanken är att eleverna ska få blogga om sin skolvardag och vara stolta över de texter och alster som de producerar i skolan istället för att de bara glöms bort i en pärm eller slängs i pappersinsamlingen.

När vi pratat om bloggandet som fenomen började jag fundera på en del saker. Vad är det egentligen som gör att folk läser en blogg? Och vad ska man skriva om ifall man vill bli känd för sitt bloggande? Är det som Linn Jung säger att de bästa bloggarna är de där folk skriver om vad de gör på vardagarna?

Själv har jag inte haft ambitioner på att få tusentals dagliga följare utan skriver mest av eget intresse att skriva av mig och dela tankar och idéer. Men ja, vad borde man skriva om ifall man skulle vilja bli stor i bloggvärlden?

Å ena sidan kan man ju hålla sig till personligheter. Det där med giftermål och bebisar (speciellt om det blir komplikationer av något slag) tycks ju åtminstone vara riktiga läsarmagneter. Men om man inte är i en sådan livssituation eller vill dela alla bröllopsplaner med hela världen ännu? Vad ska man då skriva om? Vardagen, ja, men blir det inte tråkigt? Å andra sidan finns det säkert många bra temabloggar, även om jag inte hittat någon som jag följer dagligen ännu.

Jag blev smått förvånad då jag såg att min blogg med knappa 60 inlägg på över ett års tid haft nästan 8000 sidvisningar. Vad har ni sökt efter och vad skulle ni vilja läsa om? Bland de 8000 sidvisningarna har kommentarerna dock varit väldigt få. Men det är klart, inläggen har knappast varit väldigt provokativa eller gett nya tankar. Eller vad vet jag?

Hoppas ni alla får en fin fortsättning på veckan!
Kram

Nu är det slut för idag.

Fredag. Som min kollega uttryckte det på FB: "Amazing Fredag, how sweet the sound"...

Andra veckan ligger bakom. Fortfarande ingen egen färdig klass men det närmar sig, gott folk, det närmar sig ;).
SÅ skönt med en liten brejk fast eleverna faktiskt är världens härligaste. Veckan som gått har varit intensiv men jag har försökt att gå hem lite tidigare från jobbet och även sova lite mera. Blev förkyld en sväng men undvek att bli sängliggande som tur. På torsdagen var jag för första gången på "kurs" sen jag började jobba. Vår skola är med i ett stort projekt som på finska heter Yhteispeli och jag får vara en av lärarna som går på utbildningsdagarna. Det var skönt att konstatera att det mesta är sådant som vi gör redan.

Hade tänkt skriva något vettigt men tankekapaciteten räcker inte riktigt till efter en arbetsvecka.
Hittade några bloggar som ni däremot kan bekanta er med istället...

Min skolkompis modiga lillasyster skriver denna blogg.

Den här matematikbloggen tipsade en studiekompis mej om. Den kommer jag och kanske ni andra lärare där ute också att ha nytta av.

Vilka bloggar läser du?

Ha ett skönt veckoslut! Nu ska här firas ;)!

Kram

Svartholmen

Efter en überintensiv vecka blev det en kort paus. In i det sista tvekade jag om jag verkligen skulle åka med till Svartholmen i Sibbo men i sista stunden fattade jag beslutet och på fredagseftermiddagen då jag ännu vanligtvis brukar sitta kvar på jobbet och fixa inför nästa vecka satte jag mig i bilen, köade länge på ring I och kom sedan äntligen fram till Kalkstrand där vi fick båtskjuts ut till Svartis. Det var skönt att bara lämna stressen på fastlandet och träffa lite nya människor istället (och så förstås T).

Mera Svartis-bilder av Linus Mickelsson hittar du här.

Vi var mellan 30 och 40 personer i varierande ålder och med olika bakgrund och språk som samlades för Filas Weekend. Det blev ett kort och intensivt dygn med få andningspauser eftersom jag både hjälpte till lite i lovsången och med lunchfixandet. Korvgrillning, bastubad med dopp och utedass. Precis det som behövdes.

Vädret var kanske inget att hänga i julgranen och på vägen hem var det lite för häftigt väder för vår lilla putt-putt-båt fylld med ljudtekniksgrejs. Vi kom fram, vissa mera dyblöta än andra, med 15 cm vatten på botten av båten.

Skönt ändå att man efteråt hinner vara hemma och bara rensa upp tankarna och hemmet en dag. Imorgon blir det ny energi och nya tag på jobbet. Vips, är det väl veckoslut igen! :)

Ha en fin söndag! Hoppas vi ses i Fila "ikväll" kl. 17!

Intensivt

Vissa dagar vet man inte om man ska skratta eller gråta. Man har ingen ro att slappna av och helt för mycket att göra. Igår och idag har det varit sådana dagar. Har hundra saker som jag borde göra. Tio beslut som behöver fattas. En fullproppad kalender och en längtan efter att bara har lite ledigt. Och när jag borde ha ledigt blir det det inte för det man gärna gör fyller man de luckorna med, fastän man kanske borde bestämma sig för att inte göra någonting.

Det är svårt att förstå att det bara gått tre skoldagar ännu denna hösttermin. Har träffat sextio nya ettor och namnen börjar väl så småningom att fastna. Att börja med 60 elever och 3 lärare utan klassindelning är tidskrävande och intensivt. Men det känns som att barnen faktiskt får den bästa starten de kan få. Och det är ju det som räknas, inte timmarna som man lägger på minutplaneringen och flyttandet av saker mellan klassrummen. Belöningen kommer väl sen.

En sak som jag i år har märkt tydligare än tidigare är hur stor skillnaden mellan förskolan och skolan i Finland är angående vissa saker och regler. Det är inte så konstigt att det tar tid för elever och föräldrar att vänja sig, trots att de bara flyttat inom huset. Ena veckan måste vissa utnämnda personer enligt lagen föra barnet ända in till klassen. Andra veckan får barnet ta sig själv till skolan. På det ena stället ska man ha flera satser med byteskläder medan man i skolan önskar att alla kläder hålls på kroppen eftersom det inte finns plats att förvara en massa stövlar och tröjor. Att eleverna i allt detta kaos och stora omställningar kan vara lugna, vänliga och hålla koll på det mesta, är bara beundransvärt. Imorgon ska jag beundra dem igen i nya grupper, men sedan blir det skönt att tänka på lite annat emellanåt.

De senaste dagarna har jag främst varit på jobb. Lite hemma. Igår var jag en sväng och hälsade på min bror en sista gång för han ska nämligen (äntligen!) få åka iväg till USA på utlandsstudier. För mig bär det av österut, rentav 50 kilometer. Sibbo skärgård, here I come!

Ha ett skönt veckoslut och njut av det som är kvar av sommaren!

Man vet ju åtminstone att man lever

Så var den över. Den första skoldagen. Igen en gång fick jag uppleva en första dag på ettan. Vissa känslor kom tillbaka från senaste gång men något saknades. Nervositeten var som bortblåst. Kanske för att man gjorde samma sak för 2 år sedan och det lyckades ganska bra.Stressad - ja, ivrig - ja, men inte nervös.

Eleverna verkade inte heller vara speciellt nervösa, och inte föräldrarna heller. Bara lugnt småpirr i magen och avslappnat kaos. Ett par försiktiga händer som lyftes efter frågan om det fanns någon som tycker att det kändes spännande att börja i skolan. Precis som det ska vara första skoldagen. Det blev en hel del kramar och glada "hej!". "Vill du låna min penna när du glömde din?". Idag var ännu försöksdag. Imorgon börjar verkligheten.

Att vara tillbaka i vardagen sådär pang på känns såhär efteråt. Halsen är sjuk efter allt prat. Tankarna snurrar runt morgondagen och de 20 nya ettorna jag kommer att möta då. Sedan ännu 20 till på torsdagen. Ivern finns kvar. Tyvärr stressen också. Men kanske det lugnar sig så småningom. Om inte förr så är väl jullovet här innan man hunnit märka att det blivit höst...

    Ha en fin vecka!

PS. Som hälsning till mina alla härliga studiekompisar som haft sin allra första dag idag... Det blir inte mindre jobb nästa år, det är bara att vänja sig (och njuta)! ;)

1 augusti

"Huj!" var den första tanken som for igenom huvudet när jag vaknade i morse (eller egentligen vid lunchtid). 1 augusti och egentligen den sista dagen som jag verkligen får sova ut för efter idag är det tyvärr väckarklockan som gäller för att jag ska komma igång med hösten. Den 13:de börjar det igen om man så vill det eller inte.

Första augusti betyder också en annan sak. Från och med idag sitter jag på en fast klasslärartjänst. Wohoo! Skönt och vuxet, men samtidigt lite skrämmande. Jag kommer som sagt att få en ny klass i höst men den här gången tror jag faktiskt att de nya ettorna är mera nervösa än vad jag är. Senast var det troligtvis tvärtom. Ser fram emot det även om denna fantastiska sommar gärna skulle få fortsätta ett tag till... Längtar tillbaka till London!

London Bridge

Fästmannen (ännu lite svårt att fatta att jag har en sån) åkte till Åland för att hälsa på Kökar och sin syster så jag sitter ensam hemma i stan och ser framemot att snart få åka norrut. Det ska bli trevligt med bröllop och att se lite Österbotten igen efter en lååång paus.

Idag har jag suttit och tittat på telefonen och väntat att någon ska ringa och meddela att ringarna är färdiga för avhämtning men hittills har det inte blivit några trevliga överraskningar... Rastlös som jag varit har det även idag istället blivit en hel del städat på ställen som man vanligtvis stänger dörren då man har gäster.

En trevlig överraskning var däremot att jag/vi fick ett brev av vår fadderpojke Nihil i Indien! Det tar sina månader för breven att komma fram så det är inte så ofta det händer. Ifall någon funderar så har vi en fadderpojke genom Compassion. Ifall du är intresserad så finns det mera info på www.compassion.se.

Ja, ha en bra fortsättning på veckan allihopa!