Mitt midnattslopp

För ett år sedan stod jag i publiken och hejade på T som sprang sitt första Midnightrun. Den dagen lovade jag honom och någon kompis att jag om ett år skulle göra det jag med. Bloggläsarna vågade jag inte ännu då lova någonting. Igår blev det verklighet då jag tillsammans med typ 10000 andra neonklädda ställde mig på startbanan med 10000 m inför mig. I våras då jag anmälde mig var mitt största mål att helt enkelt hinna i mål på 90 minuter som är maxtiden. Av den orsaken anmälde jag mig då till grupp 7A vars måltid är 70-90 minuter. Senaste lördag hade jag dock för första gången i mitt liv sprungit 10 km och klarat det på den (för mig) respektabla tiden 75 minuter så målet var att få en bättre tid en det.

De snabbare grupperna startade först och vinnarna hade bara slutspurten kvar då vi i den sista gruppen äntligen kom iväg. I min grupp fanns allt från barn till pensionärer. Vissa talade i telefon halva vägen och andra startade iklädda jeans, så jag kände att förutsättningarna fanns att jag åtminstone inte  skulle komma i mål sist, vilket var en lättnad. Tyvärr var ju alla dessa udda typer också rejält i vägen när man sedan väl startat, så den första kilometern gick främst åt till att försöka ta sig förbi den massan. 

T hade varnat mig för den hemska Observatoriebacken, men den kändes oväntat lätt. Efter den sprang vi långa bitar i mörker, vilket åtminstone för min del gjorde att vägen kändes mycket länge. Vägen mellan Brunnsparken och Skatudden kändes för mig som den längsta, dels för att det var så långa rakor men också för att det kändes som att alla andra hade någon att prata med medan de sprang och jag kände mig ganska ensam helt enkelt. När man känner sig uttråkad märker man lättare hur det känns i kroppen och jag märkte plötsligt hur vaderna blev sjuka. Så småningom gick det ändå över. Under slutet av resan stötte jag på flera bekanta, både från egen löpgrupp som andras samt flera kolleger och elevers föräldrar som ställt upp som funktionärer.

När jag passerat 8 km-märket råkade jag få syn på en klocka som avslöjade att jag fortfarande hade goda chanser att klara mig på min önsketid, alltså under 75 minuter.

Längs vägen fanns en hel del musik- och showuppträdanden av olika slag men det absolut sötaste var nog den lilla flickan på ca 10 år som satt längs en i övrigt ganska tom gata och spelade dragspel. Hon spelade "Me ollaan sankareita kaikki", som gav mig och de andra utan hörlurar i öronen inspirationen att klara den sista kilometern. Då jag kom i mål kollad jag domkyrkans klocka och listade ut att jag sprungit på ca 68 minuter. Då jag sedan äntligen kommit ut från målområdet och fått energiförrådet påfyllt med diverse snacks och hittade T kunde han berätta att min sluttid var 1:07,56 vilket inte är någon toppentid sådär annars, men för mig var något som jag aldrig kunnat föreställa mig då för ett år sedan när jag beslöt mig för att våga utmana mig själv.

Sedan senaste år har T hunnit med ett halvmaraton också så man vet ju aldrig vad nästa steg är för mig heller. En sak är dock säkert och det är att jag siktar på att klara mig under timmen nästa år på Midnightrun 2015. Kom med, du också! Orkar jag så orkar du.

Jag har aldrig kunnat kalla mig själv för en löpare. Korta sträckor under 100 m har varit ok. Och förstås att springa på fotbollsplanen. Men nu kan jag stolt säga att jag också är löpare. Jag orkar och jag kan.

Nu utmanar jag dig! Ta reda på något passligt lopp 6 mån eller 1 år från nu och avge löftet att delta på din blogg eller FB-sida. Helsinki City Run (21 km) 16.5.2014 eller Midnight run (10 km) 29.8.2015 kanske? Då flera vet om det är det svårare att backa ur. Kanske du har någon kompis du kan dela det med? Lycka till!

Sköna vibbisar

"Det bästa är att när man stiger ombord, då är man framme."

Igår fick vi njuta av en av våra upplevelsebröllopsgåvor. Det där med segling är något som många av våra vänner sysslar med men ändå något som vi inte testat på så mycket tidigare. En gång har jag faktiskt varit på en segelbåt, men den turen på gymnastikkursen på PF kanske inte kan kallas för segling precis.

Solen sken och den sista augustihelgens väder passade perfekt för en tur i den vackra Helsingforsskärgården. Skepparna Mia och Casper hade fått låna scoutkårens segelbåt och vi fick åka ut och njuta av att se Helsingfors från en annan vinkel. Vi hann lära oss en hel del nya segelbåtsrelaterade ord och knopar och han också testa på att sitta vid rodret som att hissa segel. Vi startade från Drumsö och styrde fören mot öarna kring Sveaborg.

Det var en underbar dag! Tack Mia och Casper! Vi kommer gärna med igen!

"Pidä saaristo siistinä - Håll skärgården siisti."

PS. De underbara seglingscitaten är hämtade ur Lilla onsdags klipp Sköna vibbisar och Sköna vibbisar 2. Värt att kolla!

Sköna fredag

Efter vecka tre är det underbart med en ledig kväll. T kom med överraskande nyheter som gjorde mig glad och extra stolt.

Det var en lång och intensiv vecka. Nästa kommer att bli rolig!

Nu ska ja hämta ut min t-skjorta inför midnight run som är imorgon. Spännande! Sen bara slappa.

12-timmarsdagen

Då jag började med bloggen var det en spontan grej, men nu är jag faktiskt uppe i 100 inlägg med varierande kvalitet. 17719 besök på bloggen visar statistikrutan. Kommentarerna lyser ännu för det mesta med sin frånvaro på bloggen men på FB har flera kommenterat glatt! Roligt att ni orkar följa med fastän jag inte vet vem ni är! Är det något inlägg du fastnat speciellt för,och varför i såfall? Kommentera gärna eller berätta något kort om dig själv och var du eventuellt bloggar. Jag tittar gärna in hos dig på din blogg!

Igår var en rolig dag, även om den blev lång. Vi var nämligen på Filas och Suhes relationsseminarium hela kvällen. Trots det var man tvungen att orka upp tidigt i morse eftersom vi skulle få besök i klassen. Jag har nämligen fått chansen att delta i en liten filminspelning för Esbo stad. Till min stora glädje förlöpte allt väl trots att jag skulle hålla i trådarna för undervisningen samtidigt som jag blev intervjuad. Det blev skärgårdstema för hela slanten med ordfiske, knopar och flyvästtestning. Eleverna verkade väldigt kameravana så det blir sannolikt ett ganska realistiskt minutlångt klipp. När och hur det kommer att synas meddelar jag först då jag bekådat spektaklet själv...

Ja, och tolvtimmarsdag blev det när jag efter 14.30 då undervisningen tog slut blev kvar och fixade och rättade och förberedde och lärde mig en del nytt fram tills klockan var 18 och det var dags för den årliga Gårdsfesten som de duktiga föräldrarna ordnar för alla familjer på skolgården. Nya klätterställningen som blev klar så sent som 15-tiden på eftermiddagen blev en succé!

Nu äntligen hemma. Sitter i soffan och beundrar vår nya orkidé. Visst hör de till det vackraste som finns?

Att övervinna sig själv

I våras då jag köpte mitt gymkort lade jag upp en rad med långsiktiga mål varav ett var att orka springa 10 km på en timme. Tidsgränsen klarar jag inte ännu men igår sprang jag för första gången i mitt liv 10 km utan att stanna emellan. Ett bevis för mig själv att jag kan om jag vill och ett bevis att träning verkligen ger resultat. Som min underbara man T skrev på sin FB så har jag alltid hatat att springa långa sträckor. Men nu är den tröskeln äntligen avklarad. Överlycklig i mina nya skor.

Många små steg blev ett stort steg för mig.

A walk in my shoes

Alla har vi våra komplex och saker vi är missnöjda med. Vissa känner sig för tjocka, andra skulle vilja ha tjockare hår eller bättre hud. Vissa grejer kan man göra något åt, andra går inte utan handlar om genetik eller är ett resultat av livets gång.

För min del kommer ett av mina värsta komplex fram alltid då jag ska köpa nya skor. Före själva köpet är jag ivrig och glad men så fort jag stiger in i skobutiken kommer minnena från senaste gång tillbaka. "Det finns inga skor som passar mig". Känslan slår mig i ansiktet och jag försöker hålla modet uppe en stund, men då det trevliga butiksbiträdet sedan konstaterar samma sak igen en gång, känns det som att jag helst bara skulle gå barfota resten av livet.

Mina fötter är inte exeptionella på något vis. De är bara lite större än den normala finska damfoten. Jag är inte superlång men fötterna har nu bara lyckats växa sig stora av någon orsak. Som storlek 41 vet jag ändå att mina problem är väldigt mycket mindre än många andras. Jag kan bara tänka mig hur omöjligt det är för en kvinna med storlek 43 eller 44.

Idag var det dags för skoinköp igen eftersom mina gamla löpskor håller på att gå i bitar och jag är anmäld till Midnightrun nästa lördag. (Jag vet att det är sent att köpa nya nu men jag hade bara förträngt hela grejen.) Gick till sportbutiken där jag hade presentkort. I den butiken såldes lyckligtvis dam- och herrmodellerna intill varandra. Ett vänligt biträde frågade vad jag sökte efter och jag sade att jag behövde lätta löpskor. Han visade några olika dammodeller, och jag tyckte speciellt om ett par rosa Adidas. Sedan kom den fruktade frågan. "Mitä kokoa etsit?"."41". "Hmm okei, katsotaan" (letar i en minut). Jag suckar och konstaterar att han kan kolla bland männens storlekar också på de motsvarande orange skorna. "Joo, katsoin jo, isoimmat naisten kengät ovat kokoa 38...". Till sist hittade vi ett par i storlek 41 1/3. De var bekväma men ganska tighta så det blev inget köp. Att inte få rosa eller "kvinnliga" skor är en sak. Det är den inre förnedringen som är värst. Känslan av att man inte passar in bland de andra. Det fanns inga andra skor som var ungefär storlek 42.

Vissa butiker (t.ex. Stadium som jag annars tycker bra om) har helt slutat ta in damstorlekar större än 40 i de flesta modellerna. Jag förstår inte riktigt hur de tänker även om jag är medveten om att de vanligaste skonummer är 38 eller 39. Visst är det fler än jag som behöver större skor än det?

Efter ytterligare en besvikelse på skofronten tog vi bussen hem. Jag Bestämde mig för att ge Iso Omenas Intersport en chans trots allt. För att slippa förnedringen efter att först har varit på damavdelningen bestämde jag mig direkt för att säga att jag behöver skor i storlek 41. Det gick mycket smidigare så. Det blev faktiskt ett par 42:or den här gången, men försäljaren lät ganska övertygande när han sade att de flesta måste ha en nummer större av skorna i den här modellen eller av det här märket eftersom storlekarna är så små. Men de är damskor och de är lila. Nu hoppas jag att jag slipper handla skor en lång tid framöver.

PS. Jag vet att många har tvärtom-problem med för "små" fötter också. I feet with you to.

En alltför spännande dag

Det var en lugn förmiddag med mysig religionslektion, samling, musik och årets tystaste kö till matsalen. Den sista lektionen var lugn likaså. Oftast brukar man märka på eleverna när det är oväder på kommande genom att rastlösheten ökar. Så var det inte idag men efter kl. 14 brakade ovädret loss. Regnet piskade mot rutorna och åskan bullrade på rakt ovanför oss. Flera av de stackars eleverna som slutade skoldagen 14.30 valde att stanna kvar i skolan en stund för att slippa det värsta ovädret. Men det bara fortsatte och fortsatte. Som tur kunde vi ändå konstatera att det är ganska tryggt i tegelbyggnaden. Det värsta som kan hända är att elen far, var det en elev som konstaterade. Vår huvudingång från skolgården finns ca 5 meter in under tak, men regnet piskade mot rutorna även där och man kunde inte se något annat än skyfall då man tittade ut. Där satt vi och väntade och väntade och väntade. Så småningom avtog åskan men regnet höll i. Efter att såväl Ilmatieteenlaitos och Forecas hemsida konsulterats kunde vi konstatera att det nog inte kommer att sluta regna på en god stund. De flesta gick hem så småningom men var glada över att de fått stanna kvar i skolan en stund extra.

Nu har det varit uppehåll en liten stund och jag har hunnit hem, men som bäst ser jag hur nästa regnområde drar in. Ska man våga sig till gymmet eller inte? Vissa dagar önskar man att man hade en bil.

Men främst av allt önskar jag att vädret inte är lika spännande imorgon då jag ska vara ute två lektioner.

Dur och moll

Idag hade jag dubbeltimme musik och en utelektion gymnastik. Speciellt då man ännu blandat ihop vilken klass man ska ha blir det en ganska jobbig måndagskombo. Rösten kändes färdigsliten redan kring lunch och annars kände man sig också ganska mosig. Men tydligen var jag inte den enda som kände mig fredagsslut efter måndagen.

Vi hade ett fantastiskt veckoslut på landet, med slapp och plock av både svamp och blåbär. Hann också läsa en hel bok, min första på IPad. Måste säga att det gick bättre än förväntat, även om boken säkerligen skulle ha varit bättre på originalspelet. Läste fortsättningen till ungdomsromanen Divergent, nämligen Insurgent. Såhär när hjärnan är på högvarv kring skolstarten är det skönt med lite "lättare" litteratur. Läste någonstans att ungdomslitteratur är tänkt att läsa för upp till 21-åringar, men jag tycker inte att det är fel att läsa dem fast man redan är 25 eller äldre... Vanligtvis läser jag mest deckare, så nu väntar jag ivrigt att mina nyreserverade böcker ska bli lediga i pappers- eller e-format. De senaste åren har jag läst alldeles för lite, och egentligen älskar jag ju  det, så nu tänker ja ta mig tid att läsa mera.

Nu ska det bli skönt med ledig kväll. Imorgon börjar kören igen och det ser jag fram verkligen fram emot! Ha en fin vecka! Kram

"Är ganska panikslagen"

Jag är inte panikslagen. Efter en härlig skoldag känns det faktiskt allt annat än panikslaget. Men då jag slår upp Facebook fylls "newsfeeden" av inlägg i gruppen "En läsande klass" där folk är i panik för att de inte vet vad de ska göra.

Lite bakgrund kanske är bra. Senaste vår delade någon av mina kolleger en länk till en sida som heter "En läsande klass". Det är ett nytt projekt som startat i Sverige efter att PISA-resultaten varit oförlåtligt dåliga. Då bestämde sig Martin Widmark och en hel del andra för att ta tag i saken och skapade ett nytt material som man kan jobba kring läsförståelse med. Nu har boken kommit ut och även i vår skolan tar många influenser från det nya materialet. Jag har inte ännu jobbat med det i praktiken men känner till grundprinciperna och har tyckt om att följa facebook-diskussionerna om temat eftersom man alltid kan plocka lite tips och idéer från sin omvärld, t.ex. nya högläsningsböcker.

De senaste veckorna, såhär kring skolstarten, har jag ändå blivit mest upprör när det droppar in nya kommentarer på sidans "newsfeed". Jag har varken personlig erfarenhet av att vara lärare, elev eller förälder inom det svenska skolsystemet men det känns på något sätt som att allt inte står rätt till när man ser kommentarer som dessa:





Vad ska man jobba med under åk 2? I alla ämnen! Snälla nån! Finns det ingen läroplan eller kommunerna eller skolorna ingen tanke om att ha ett gemensamt system? 

"Kroppen och rymden fungerar jättebra i 2:an". Jo, såklart gör det ju det, ifall det är anpassat för 2:orna, men det skulle säkert gå lika bra på vilken årskurs som helst!

"Hej! Är det någon som har tips på vilka områden i so-ämnena som man kan jobba med i årskurs 1? Några bra tema-arbeten? Tacksam för svar! "

"Jag skulle behöva konkreta tips på vad man kan göra första skoldagen efter upprop för en års 1. Jag kommer att gå ut med all information osv men behöver tips på vad jag mer kan göra. Funderar på att läsa en bok men sen då?"

"Hej allihopa. Jag ska ha min allra första klass till höst, en årskurs 1. Känns himla spännande! Tips på aktiviteter första veckan och högläsningsböcker tas tacksamt emot "

"Första lärarjobbet i en åk 2. Tips på planering, upplägg, högläsning mm tas tacksamt emot."

Det här är bara toppen på isberget. Tyvärr. Då jag studerade på PF och närmade mig slutskedet kände jag mig kanske inte precis som en färdig lärare, men jag visste ju nog ändå var jag skulle börja. I något skede funderade vi lite på ett utbytesår i Sverige och då tänkte jag att det åtminstone är lätt för mig att få jobb, men efter att jag följt med lite är jag inte så säker på om det skulle vara någon bra idé överhuvudtaget.

Jag blandar mig säkert i för mycket som inte berör mig, och har säkert fått en väldigt partisk bild, men jag tycker nog att det är dags att göra något. Tydligen fungerar inte någon gemensam linje angående undervisningsstoffet.

"En fråga till alla kloka lärare/pedagoger där ute. Vad har ni för klassrumsregler och hur gör ni för att skapa arbetsro under era lektioner? Jag vill få tips på hur jag kan få mina elever att förstå att rast är rast och lektionen är helig och på lektionerna ska det vara lugn och ro. Tack på förhand=)"

Lärarna har tydligen inte lärt sig hur man håller disciplin heller. Okej, jag erkänner att det kan vara svårt med arbetsron ibland, men det är ju inte så svårt att förstå skillnaden på rast och lektion.

Nu ska jag vara tacksam för att vi har det så bra här och inte bekymra oss över andras "problem". Tycker bara synd om barnen som får en bristfällig och undervisning, och det gör jag oberoende om de är svenska eller finska eller har en annan nationalitet. Mitt syfte är inte på något sätt att peka ut någon eller något, men precis som herr Lucas, anser jag att vissa saker borde prioriteras.




Du som jobbat i Sverige, vilken plan följde ni och hurudan kompetens mötte du inom lärarkåren?

ike

Hipstern

Den första dagen kändes ganska lätt när man såg tillbaka på det man gjort. Idag har det känns lätt under dagen men efteråt är man riktigt matt och slut. Möten efter 14.30 är nog det som suger musten ur en. Skönt att det bara är torsdag och fredag kvar tills första pausen. Imorgon kör gymnastiken igång. Roligt men utmanande.

Kom in på FB och hittade en intressant delad artikel från Helsingin Sanomat. Bilderna behöver ni inte studera närmare, men läs gärna innehållet! :)

When things aren't perfect

I skolstarttider skrivs det otaliga millimeter i tidningsspalter om skolstarten, trafiken och de nyaste boktipsen. Postlådorna blir fyllda med reklam. Ny telefon, ny väska, nytt av allt - allt för att eleven ska känna sig redo. De flesta lärarna är också redo.

Tyvärr är det ofta föräldrarna som inte är redo. Läste IS artikel där lärare skrev om föräldarnas vanliga "misslyckanden". Tyckte det träffade mitt i prick. Eleverna behöver föräldrar som förstår vad som är skolans ansvar och vad föräldrarna ska sköta. Gör inte barnen en björntjänst, utan ge dem strikta ramar! Med några barn hemma går det kanske att böja sig ibland och låta barnen bestämma, men tyvärr går det inte med en klass på 15, 20 eller i värsta fall 30 elever med 15, 20 eller i värsta fall 30 olika starka viljor. Lärarna har tillräckligt att tänka på utan att ha en bunt prinsar och prinsessor som hela sitt liv blivit serverade allt på silverbricka och aldrig behövt misslyckas med något.

Jag önskar att jag den dag som jag eventuellt får barn inte behöver känna igen mig i artikeln utan att jag skulle vara mogen att vara en skolelevs förälder. Jag vill kunna lita på läraren och skolan där mitt barn inleder sin skolgång.

En efterlängtad överraskning

Överraskningen var något som jag egentligen velat göra länge men inte riktigt vågat. Och något som man helst är två till. Något som gör att man ser bättre ut. 

Fönstertvätt. Äntligen. 4 år tog det men nu ser man mycket bättre ut. Skillnaden är som natt och dag. Vanlig upplösning med dammig tv-ruta i svartvitt till HD. Härligt att äntligen få det gjort. När man bor på fjärde våningen är det skönt att vara två. De mindre fönstren hade jag tvättat själv före T kom hem och hjälpte med de två stora. Så skönt att ha det gjort. Värt varje svettig minut.

Idag är det sista egentliga semesterdagen. Den har börjat perfekt. Morgonmålsbrunch på balkongen. 

Ha en fantastisk dag! 

Något nytt

Idag var det skönt med en helt ledig dag. To-do-listan är fortfarande lång men de mesta är ganska roligt trots allt. T åkte till gymmet och mina ben var fortfarande helt slut efter gårdagens Bootylicious-timme så jag bestämde mig för att bara ta en sväng till Iso Omena för att kolla om jag skulle hitta något nytt att ha på mig i höst. Shopping hör inte till mina favoritsysslor men då man vet ungefär vad man vill ha och vilka butiker man vill satsa på går det lite enklare. Mina favoritbutiker Selected och Vila levererade. Trevlig service och ok priser. Dessutom hittade jag en söt topp från Espirit som jag sett redan på våren men nu var rejält nedsatt i priset. Parfymen köpte jag med presentkort som jag fått av mina elever på våren. Till sist gick jag ännu via matbutiken där jag köpte något att överraska T med... (Han lyckas säkert läsa bloggen före han kommer hem så jag ska inte avslöja något här. Hahha!).

Förresten, imorgon så är det söndag och jag brukar oftast vistas i Fila då. Imorgon kommer jag att sjunga med lovsångsteamet och jag skulle vara jätteglad om du skulle dyka upp! Du kommer att trivas, jag lovar! Kl. 17. Albertsgatan 31. Vi ses!

Nu ska jag fortsätta att njuta av min lediga kväll. Kram till er!

Det fjärde året

Så var man där igen. Lugnet före stormen. Klassrummet är färdigfixat och det känns som det mesta är klart för skolstart. Högläsningsboken är vald. Katedern tomstädad. Pappren kopierade och redo på elevernas pulpeter. Första veckan planerad. Nya e-postadressen fixad. Listan är lång, men äntligen avklarad. En del saker finns ännu att göra men dem kan man ta som det kommer. Kanske jag äntligen har lärt mig att inte ta sån stress över att allt måste vara perfekt genast?

Det känns konstigt att tänka att det redan är mitt fjärde år. Mitt fjärde som klasslärare i samma skola. I år kom det inte så många nya lärare och jag är ännu yngst i lärarkåren, men det känns som att jag börjar kunna systemen och har koll på det mesta nu. I år har jag hunnit med mera före skolstarten än jag tidigare gjort. Till och med ishallarna är bokade för december och januari.

För ungefär ett år sedan kändes det mera nervöst och kanske också mera utmanande. Då var det 60 nya obekanta elever som väntade på oss tre lärare. Jag kommer ihåg vilken stress det var då. Efter första dagen skrev jag såhär och efter det var det en väldigt intensiv och jobbig höst. Vid höstlovet avtog det, ungefär. Nu är det absolut mera avslappnat. Nästa tisdag är mina 19 härliga tillbaka. Skönt att få fokusera på det viktigaste nu och inte behöva stressa med alla omständigheter.

Men först av allt ska ja njuta av ett skönt ledigt veckoslut. Sen sätter det igång igen.

Ha ett underbart läsår och följ gärna med vad som händer på elevernas blogg! 

Ja, och ifall någon undrar något så får man gärna fråga eller så kan ni också kommentera om ni har idéer på vad jag kunde skriva om nu när jag kanske har lite mera fritid än senaste höst.

Första dagen

Idag var första dagen på jobb efter en fantastisk sommar. Det var också dagen då vi for på vår första länk som herr och fru. Trots att jag vet att konditionen blivit bättre med hop av regelbundna motionspass under hela våren och att vi traskat i otaliga trappor i Positano är det fortfarande ett mysterium för mig hur jag någonsin ska klara 10 km i slutet av augusti. Idag höll 4,3 km på att ta kål på mig. Som tur träder mitt gymkort i kraft igen imorgon efter en månads semester. 

Förresten, om du inte sett eller läst "The fault in our stars", så ska du absolut göra det! 

Kram o ha en fin vecka!