A walk in my shoes

Alla har vi våra komplex och saker vi är missnöjda med. Vissa känner sig för tjocka, andra skulle vilja ha tjockare hår eller bättre hud. Vissa grejer kan man göra något åt, andra går inte utan handlar om genetik eller är ett resultat av livets gång.

För min del kommer ett av mina värsta komplex fram alltid då jag ska köpa nya skor. Före själva köpet är jag ivrig och glad men så fort jag stiger in i skobutiken kommer minnena från senaste gång tillbaka. "Det finns inga skor som passar mig". Känslan slår mig i ansiktet och jag försöker hålla modet uppe en stund, men då det trevliga butiksbiträdet sedan konstaterar samma sak igen en gång, känns det som att jag helst bara skulle gå barfota resten av livet.

Mina fötter är inte exeptionella på något vis. De är bara lite större än den normala finska damfoten. Jag är inte superlång men fötterna har nu bara lyckats växa sig stora av någon orsak. Som storlek 41 vet jag ändå att mina problem är väldigt mycket mindre än många andras. Jag kan bara tänka mig hur omöjligt det är för en kvinna med storlek 43 eller 44.

Idag var det dags för skoinköp igen eftersom mina gamla löpskor håller på att gå i bitar och jag är anmäld till Midnightrun nästa lördag. (Jag vet att det är sent att köpa nya nu men jag hade bara förträngt hela grejen.) Gick till sportbutiken där jag hade presentkort. I den butiken såldes lyckligtvis dam- och herrmodellerna intill varandra. Ett vänligt biträde frågade vad jag sökte efter och jag sade att jag behövde lätta löpskor. Han visade några olika dammodeller, och jag tyckte speciellt om ett par rosa Adidas. Sedan kom den fruktade frågan. "Mitä kokoa etsit?"."41". "Hmm okei, katsotaan" (letar i en minut). Jag suckar och konstaterar att han kan kolla bland männens storlekar också på de motsvarande orange skorna. "Joo, katsoin jo, isoimmat naisten kengät ovat kokoa 38...". Till sist hittade vi ett par i storlek 41 1/3. De var bekväma men ganska tighta så det blev inget köp. Att inte få rosa eller "kvinnliga" skor är en sak. Det är den inre förnedringen som är värst. Känslan av att man inte passar in bland de andra. Det fanns inga andra skor som var ungefär storlek 42.

Vissa butiker (t.ex. Stadium som jag annars tycker bra om) har helt slutat ta in damstorlekar större än 40 i de flesta modellerna. Jag förstår inte riktigt hur de tänker även om jag är medveten om att de vanligaste skonummer är 38 eller 39. Visst är det fler än jag som behöver större skor än det?

Efter ytterligare en besvikelse på skofronten tog vi bussen hem. Jag Bestämde mig för att ge Iso Omenas Intersport en chans trots allt. För att slippa förnedringen efter att först har varit på damavdelningen bestämde jag mig direkt för att säga att jag behöver skor i storlek 41. Det gick mycket smidigare så. Det blev faktiskt ett par 42:or den här gången, men försäljaren lät ganska övertygande när han sade att de flesta måste ha en nummer större av skorna i den här modellen eller av det här märket eftersom storlekarna är så små. Men de är damskor och de är lila. Nu hoppas jag att jag slipper handla skor en lång tid framöver.

PS. Jag vet att många har tvärtom-problem med för "små" fötter också. I feet with you to.